La Scala

Det var ett tag sedan jag såg "Mårten" nu och jag undrar om han kommer komma tillbaka(tebax). Dagen innan han åkte sa han inte så mycket(som vanligt) och jag var tvungen att dra ut ur honom var hans kulle och vad han skulle göra. "Åka ner till fotbolls-EM" sa han och vände på klacken. "Jaha" tänkte jag, låter som en utmärkt idé. Jag ville egentligen veta mer men jag såg på honom att han ville vara för sig själv. Han behöver det ibland. Ibland ofta.

"Mårten" är lite utav en ensamvarg, bara så att ni vet. Det där skenet som han håller uppe är bara en chimär, han är inte så nykter. Då är "Mårten" tyst och eftertänksam. Lite utav en tystare svärmorsdröm. Ofta när jag kommer in och "stör" "Mårten" på hans rum så sitter han i endast sina kalsoner på sin skrivbordsstol i skräddarsits och tittar rakt fram. Brukar då fråga vad han håller på med och får ofta svar som " inget särskilt", "inte nåt" och "tittar". Jag får ibland känslan utav att han inte gillar mig fast på fyllan ibland så säger han att han älskar mig(hrm,som en kompis) och på fyllan brukar man vara ärlig.

Efter att jag frågat "Mårten" om vad han skulle göra och han bara vänt på klacken så tänkte jag den tanken. Tänk om han inte gillar mig? Jag tänkte länge och solen gick sakta ner över horisonten och kastade långa skuggor över min obäddade säng. Jag låg bara där och stirrade på "Mårtens" dörr och funderade över vår relation. Då! Helt plötsligt så kommer han ut från rummet och jag kan ana musik komma från hans upplysta rum. Han ställer sig i dörren, smilar lite och frågar: Har du en regnjacka jag skulle kunna få låna. Du vet, till EM.  Visst, säger jag, fast den är hemma hos Alexander, har varit där i ett år eller nåt. Regnar det inte på dig eller, säger "Mårten" och skrattar. Näe, säger jag och ler. Sedan beslutar vi oss för att ta en långpromenad hem till Alexander och plocka upp jackan. Bara vi två. Tillsammans....som vänner.

//"Erik"